Det blev en ledsam höst som ingen hade räknat med.När nära och kära tas ifrån oss är det svårt att ta sig tillbaka till den normala vardagen.

Minnen överöser en både dag och natt.Sorgen skapar hålrum i det innersta.

Begravning är den värsta biten att ta sig igenom.

Nu är det avklarat nu återstår bara minnen.

Livet måste gå vidare trots att det känns motigt.Men så är det.

Under hösten har jag dock hittat några vackra gamla vykort från början av 1900

dom sirligt skrivna korten visar på att dom skickats med kärleksfulla meddelanden.Så vackra handstilar folk hade förr en njutning att se och läsa.

Men även tragiska öden visar sig ibland på baksidan av vackra kort.

Fattigdom och elände.

Men njut en stund av framsidan.Baksidans hemlighet håller jag för mig själv.